Refuserad men ganska glad ändå

Igår kom den. Refuseringen. Storyn var för tunn. Jag anade faktiskt det, men var lite naiv och hoppades in i det sista.

Först kände jag mig mest lättad för nu slipper jag undra, sen blev jag glad för det stod
ändå en del fina saker i mejlet, och sen började jag tvivla för tänk om jag aldrig kan skriva något som håller hela vägen.

Det är alltid lättare att ta en refusering när jag känner att jag har något nytt och bättre på gång. Det som är lurigt är att självförtroendet börjar vackla angående det där ”nya och bättre” för tänk om det inte alls är det. Det är kanske bara är gammalt och tråkigt.

För att inte dränkas av tvivel kastar jag mig direkt in i nästa projekt, nämligen
att redigera mitt nästan-färdiga ängelmanus.

10 thoughts on “Refuserad men ganska glad ändå

  1. Du lyckades fånga deras intresse tillräckligt för att få dem att läsa i alla fall. Och även om de inte läste hela läste de i alla fall en liten bit och bestämde sig sedan för att skriva ett mail tillbaka som inte var en vanlig standardrefusering. Du är speciell. Fortsätt nu med ditt nästan-färdiga ängelmanus och håll tankarna så långt borta som möjligt från det andra manuset. Om ett tag kommer du säkert på något som gör storyn tjockare.

    • Ja, jag tror faktiskt att de läste hela för jag fick beröm för sexscenerna och de är längre in i manuset.
      Det var tredje versionen av samma manus som de läste så nu ska jag ta en paus från det, men jag hoppas att jag kan gå tillbaka till grundtanken och göra det rätt nån gång!
      Absolut, nu är det nästa manus som gäller!

    • Det var samma! Tredje gången gillt. Jag förändrade för mycket. Hoppas kunna gå tillbaka till grunden och göra om det igen, men först ska jag satsa på mina andra manus ett tag.

  2. Vad tråkigt, men att få personliga kommentarer är redan det en bedrift. De flesta får inte ens det. Jag säger som ovan, ta nya tag och fortsätt med det snart klara manuset som om inget hänt.

    • Absolut, jag är verkligen jättetacksam! Har lärt mig så otroligt mycket om både mig själv och mitt skrivande under det här året som har gått. Det finns fler manus i mig så jag kämpar vidare! Känns dessutom lyxigt att redan ha ett som jag nästan är redo att skicka ut.

  3. Men typiskt. Första gången var det att du skulle göra mycket förändringar och sen när du gör förändringar då blir det för mycket. Blir de aldrig nöjda? :-)

    • Hihi, mitt i omskrivningarna kändes det lite tröstlöst, men nu när jag ser tillbaka på det här året så är jag tacksam för att jag har lärt mig så mycket. Jag tror att det var jag som missuppfattade och förändrade fel saker. Nu tror jag att jag förstår mer vad en omskrivning innebär. Men jag ser framåt, nästa manus eller nästnästa kanske blir en fullträff istället. Hoppas på det :)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>