Manuset går sakta men säkert framåt, med betoning på sakta.
Det känns så himla segt och jag vet inte om det beror på att det är dåligt eller för att jag skriver så lite i taget. Har inte tid att sitta några längre stunder och därför händer det inte så mycket på varje skrivpass.
Jag upplever dessutom att jagformen sänker tempot. Det är mycket svårare att hoppa över tråkiga vardagssaker, sådant som drar ner tempot. Det återstår att se vad det blir av det här manuset, men jag tänker i alla fall bli färdig innan jag dömer ut det.
De närmaste två åren lär du nog få räkna med att inte ha så mycket tid till skrivande
. Ta vara på den här tiden den går så fort över. Din lust för skrivande går säkerligen inte över. Ägna dig åt kortare noveller så ser du resultaten snabbare med tanke på att du har så lite tid.
Kram
Du har så rätt, tiden går alldeles för fort och man gör bäst i att ta vara på den!
Finns många spännande novelltävlingar på gång, men manusen drar mera. Får se om det kan bli någon novell också!
Kram!
Jag tycker jagformen är bland de svåraste att skriva bra.
Jag kände samma sak som du beskriver för min nuvarande berättelse i början (och flera gånger på vägen), det där med att döma ut det, men ju längre redigeringsarbetet fortskrider ju mer är jag glad att jag höll ut.
Jag har aldrig fått till jagformen och jag vet fortfarande inte om det blir bra, men det återstår att se. Tänker att om jag bara får grunden på plats så kan jag putsa upp resten sen. Visst gäller det att hålla ut, det kan ju (förhoppningsvis) bara bli bättre!
Pingback: Skrivaråret som gått | SofiaFritzson.com