Tack för att ni delade med er av hur ni brukar göra med era manus! Det är alltid roligt att ta del av andras skrivprocess.

Lusten att läsa igenom och börja fixa manuset finns fortfarande kvar, men jag kommer inte att göra det. Efter en snabb koll inser jag nämligen att det inte går. Det är alldeles för färskt. Orden känns fortfarande som mina ord.

Har en flummig teori om att jag själv måste utvecklas innan jag kan utveckla min text. Den liggande texten förblir liksom oföränderlig, men på en månads tid eller två så förändras jag. Jag får chansen att uppleva, att samla på mig nya erfarenheter, kanske lära mig något nytt, nå en ny insikt och framför allt skapa distans.

Och allt det där borde göra att jag, om en månad eller så, kan sätta mig ner och titta på min gamla text med ett nytt perspektiv och nya insikter. Och först då tror jag att det är möjligt att jag kan förbättra den på ett objektivt sätt. Jag hoppas det i alla fall.