”Writers write; everyone else makes excuses.”
Jack M. Bickham författare till “The 38 most common fiction writing mistakes
(and how to avoid them).”

Då var jag igång med manus igen. Hoppas att det håller i sig den här gången och inte bara är falskt alarm.

Känner att jag periodvis klagar väldigt mycket på tiden. Att den inte räcker till. Att den går för fort. Att den inte finns där för mig när jag behöver den. Men ärligt talat så är det ju inte tidens fel. Det handlar inte om hur mycket tid man har. Det handlar om vad man gör med den. Efter en sådan klok insikt borde jag börja klassa mig själv som vuxen. Och det är väl dags nu. Jag fyller trots allt 28 idag.

Men åh, jag vill också älska att läsa igenom min egen text! Jag vill insupa texten och beröras, jag vill kunna rätta till och förbättra. För att det ska fungera måste det ha gått väldigt lång tid sedan jag skrev det, helst ett par månader.
Om jag läser innan dess händer alltid något av följande:

1. Jag blir uttråkad.
Jag vet vad det står och börjar automatiskt skumma, tankarna glider iväg åt andra håll och helt plösligt upptäcker jag att jag inte alls koncentrerat mig på läsningen.

2. Jag får panik.
Orden är färska och innebörden känns så pinsamt dålig att det börjar klia på hela mig. Jag skruvar mig, kan inte sitta still och vill helst bara blunda för att slippa se.

3. Jag somnar.
Jag läser och läser och läser och gäsp … ögonlocken börjar liksom falla ihop … gäsp. Snark.

Hur gör ni när ni läser igenom eget material? Läser ni med en gång eller väntar
ni? Hur länge väntar ni i så fall?

Okej, jag erkänner. Det är inte bara kul. Det finns en grej som är väldigt mycket mindre
kul. Nämligen det här med att läsa igenom det man själv har skrivit.
Det. Är. Ju. Bara. Så. Himla. Tråkigt!

Föreställ er chocken när jag upptäcker följande:

1. Jag kan fortfarande skriva.

2. Det är ju riktigt kul.

Ja, inte är det på någon STOR ROMAN eller så. Bara en liten, liten novell. Men efter några månaders skrivstopp ska man ju börja någonstans.

Bokrean närmar sig med stormsteg och jag försöker förtvivlat minska min olästa-böcker-hög. Det går sådär. Har läst ut två stycken och hittat ytterligare tre olästa. Ligger alltså fortfarande på 50plus.

Tog en titt i mina bokhyllor och räknade alla olästa böcker. Hittade 51 stycken. Förstår inte hur de får plats för jag har alltid trott att hyllorna var fulla av lästa böcker. Tydligen inte.

Nu är det köpstopp tills jag har läst igenom åtminstone hälften. Tänker sätta igång med läsningen genast för det vimlar av läsvärda böcker som kommer ut i vår plus en nära förestående bokrea och då vill jag ju inte ha köpstopp.

Rösterna i huvudet är tillbaka! Var lite rädd för att de tystnat för alltid, men tydligen finns det några karaktärer som klamrat sig fast därinne. Håll ut, mina vänner, jag ska berätta er historia alldeles strax, jag lovar.